senaste månaden, lägsta antalet ligger på 106 och högsta på 226,
de andra nånstans därimellan, så inget att direkt skryta om
gårdagens(söndag) antal unika besökare

svar; nej, det gör jag inte. hur kan man sakna någon som förstörde hela ens liv?
alltså, jag lärde känna han när jag gick i femman eller sexan, men tyckte att han 
var en skitäcklig liten snorunge som höll på med precis allt och alla, och självklart försökte han
sig även på mig men jag dissade han totalt varje gång. vinterlovet i sexan så var jag jesper jennie rasmus
nästan varje dag, och då börja vi hålla på mer, strula och så nivet. men jag tyckte fortfarande inte om han.
efter ett halvår så blev vi tillsammans, och tanken var först att jag skulle playa han, men när han visade
en helt annan sida av sig själv så blev jag kär i honom. men sen var han otrogen och behandlade mig dåligt,
och det tog slut efter bara 1-2månader nånting. båda höll på med andra ganska direkt efter,
men varje gång vi var lediga så höll vi automatiskt på. sen fick jag reda på att han varit otrogen mot mig
när vi var tsm, med en av mina bästa vänner, vilket jag inte visste innan och som dom båda ljugit om.
jag blev såklart jävligt sårad och sa upp kontakten med båda två direkt, ville aldrig se dom mer.
i november 2009 var han på G med en annan tjej, och vi träffades av en slump ute när jag var med några.
samma kväll fick jag ett sms av han, "hej lust att ses nån dag?:)" och jag tänkte att vafan vi kan väl ses, 
vi var ändå tsm och bästa vänner tidigare. så vi började ses som vänner,
och han sa att han aldrig tappat känslorna för mig helt utan hela tiden haft kvar lite, 
och att nu fick han tillbaka starka känslor. trots att jag försökte få han att satsa på den andra tjejen som 
verkligen tyckte om han, så dissade han henne och försökte med mig.
och jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag fortfarande älskade honom.
i januari blev vi tillsammans igen, men det förhållandet var rent av ett helvete. han var otrogen flera gånger, 
kallade mig hora, slampa, fitta och skulle få mig känna mig så värdelös som möjligt, vilket inte var så svårt
eftersom jag redan varit deprimerad sen 2004, något han visste om.
mina föräldrar började undra vad jag gjorde hos honom när jag i stort sett varje dag kom hem med 
nya blåmärken på kroppen, men jag sa aldrig att det var han som slagit mig utan hittade på saker istället.
ja, vi var tillsammans i nästan fem månader, och det var dom värsta månaderna i mitt liv.
en person som säger att den älskar dig mer än livet, som du sett gråta flera gånger, 
som du ställt upp för oavsett vad han sagt eller gjort mot dig, det är svårt att bara lämna.
han var otrogen med några fula brudar i göteborg, dom är pinnsmala, ser lite ut som plankor med ansikte.
då började jag tänka på om det var min kropp det var fel på, eftersom han valde att hålla på med dom 
när vi var tillsammans. hejsan starka kroppsklompex. men sen höll han på med en tjock tjej, som 
t.o.m jag själv kan se är större än mig, och då insåg jag att det var mer än min kropp det var fel på.
jag var antagligen ful och dum i huvudet. hej inget självförtroende och hejdå självkänsla.
så nej, det kommer jag aldrig komma över. även om jag inte mår dåligt över just honom längre,
så tryckte han ner mig så otroligt att jag fortfarande mår dåligt över det.
ja klart vi hade bra stunder, men dom var så få att dom knappt kan räknas.
självklart älskade jag hans familj, dom betydde så otroligt mycket för mig allihop.
speciellt frida, hans mamma. när jag mådde som sämst så hjälpte hon mig mycket, vi pratade en del, 
hon pratade med mina föräldrar, och hon lät mig sova hos dom väldigt ofta.
nährö, aldrig i hela mitt liv att han någonsin skulle få en ny chans. eller, man ska väl aldrig säga aldrig. 
men jag älskar inte honom längre, inte överhuvudtaget. 
och jag saknar inte jesper det minsta ,för jag känner han inte längre. 
det var länge sen jag träffade den jesper jag lärde känna,  den fina killen jag älskade.
den person han är nu skrattar jag åt, han får mig att må illa.

HAAHAH alltså, jag kan inte minnas att någon slagit mig
iofs kan jag knappt minnas något alls från när jag fick dom, men ah haha.
halsen kom jag på att det var ett hyfsat fint sugmärke, dock vet jag inte från vem så det var ju lite fail..
men dom andra blåmärkena vet jag inte haha, har blåmärken & sår över hela jävla kroppen faktiskt,
duktigt (y)

ordet "hora" finns med i väldigt många kommentarer,
något som jag bara skrattar åt.
jag har haft sex med två pers och vad jag vet så har jag inte fått en enda krona för det,
och horor tar väl betalt, eller?
så antingen har jag missuppfattat det där med horor, eller så har ni gjort det.

ni skriver att jag "visar upp mig själv" , haha ja, det är ju jag som visas på bilden?
dock tror jag nog ni menade på ett mer.. "slampigt" sätt, visst?
de delar hud som visas på bilden är min rygg, halva underarmen, handen & mitt ansikte,
inte t.ex. mina nakna bröst.

att jag "visar min rumpa", njaaa, senast jag kollade så var faktiskt inte min rumpa
svart, utan beigebrun precis som resten av min kropp.
ni kanske inte ser det, men jag har ett par byxor över arslet.

"gör du det bara för uppmärksamheten från alla killar?",
självklart gör jag det bara för uppmärksamheten, dock inte från alla kåta killar,
utan från er galna brudar som säkert sitter och sliter hårtussar från
skallen när ni ser såna här bilder, haha!

"du tycker själv att du är skitsnygg och grym,
herregud bli vuxen snart.."
skitsnygg? nej. grym? utan tvekan!
jag är 15 år, inte vuxen alltså utan en tonåring,
så bli vuxen tänker jag inte bli än på ett tag vare sig ni gillar det eller inte.
dock måste jag säga att ni själva inte är mycket mer "vuxna" som sitter och
blir totalt psycho bara pga en bild ni egentligen inte behöver göra annat än klicka er ifrån.


att sitta och skriva massa saker till mig i tron att jag ska tryckas ner är så patetiskt,
och vare sig ni är anonyma eller med namn så skämmer ni ut er själva.
ni försöker trycka ner mig, men vet ni vad?
min självkänsla höjs av sånhär skit ni skriver, faktiskt.
när folk försöker trycka ner mig, speciellt pga en bild, så anser jag det bara skrattretande,
och jag tycker synd om er som måste försöka sänka mig för att höjas själva.
jag förstår att det är jättejobbigt för er att se snygga killar
skriva söta/gulliga/sexiga kommentarer till mig,
det måste verkligen vara ett hårt slag för er tjejer, stackarsstackars er.
ni vet att avundssjuka är både synligt och patetiskt va?
ge er någon gång, jag kommer inte vika mig.
jag är den jag är, rättar mig inte efter någon annan.
vill jag lägga upp sånahär bilder så låt mig,
ni driver mig bara till att retas ytterliggare..
hahah puss på er!