Life is what you make it
Många har skrivit till mig att dom är avensjuka på mig & mitt liv, att både jag själv och hela livet jag lever verkar vara så "enkelt och bara helt perfekt".
Det är så fel det kan bli. Jag är långt ifrån perfekt, jag har fler brister än jag kan räkna och verkar ständigt göra/säga fel saker. Det enda med mig själv som jag är stolt över är att jag faktiskt vågar tro på mig själv, att jag är den jag är och hellre tar en osäker chans än lever resten av livet med frågan hur det kunde blivit.
Och mitt liv har aldrig varit enkelt, jag har fått kämpa så otroligt hårt för att komma dit jag är idag. Tidigare bestod hela mitt liv av lögner, svek, tårar. Självskadebeteende, alkohol och cigaretter var under perioder min räddning, det var mitt eget patetiska sätt att fly från smärtan om så bara för en liten stund. Hade det inte varit för dom underbara personer i min omgivning så hade jag inte ens funnits kvar idag, jag är dom evigt tacksam för alla gånger dom fått mig på benen, för alla gånger dom fått upp mina ögon för allt bra som funnits som jag bara inte kunnat se.
Jag skriver ofta av mig i bloggen, om både allt bra och dåligt. Jag skriver inte för att göra er avensjuka eller för att få er att känna er sämre, utan tvärtom;
Jag berättar min historia för jag vet att ni är så himla många andra där ute som mår precis lika dåligt som jag gjort, och jag vill få er förstå att ni är starka. När man mår sådär uselt så förlorar man tron på sig själv, och till slut förlorar man i stort sett hela sig själv. Det dåliga tar upp all tankekraft och all energi, och efter ett tag är man helt blind för allt det som är underbart i livet. Men precis som jag så kan ni ta er ur det, bara ni vågar kämpa. Att vända livet från botten till toppen är inget som händer på ett ögonblick, det tar tid, för mig tog det cirka 12 långa år. Vissa stunder faller jag tillbaka, och jag är beredd på att min sjukdom periodvis kan dra mig ner i depressioner och jag kommer säkert vilja försvinna. Men jag har alltid detta i huvudet;
"Att gråta och må dåligt är inte svaghet. Att vara på botten men ändå fortsätta kämpa för att må bra igen, det är en styrka. Alla har den styrkan inom sig, det gäller bara att våga använda den."
Det är så fel det kan bli. Jag är långt ifrån perfekt, jag har fler brister än jag kan räkna och verkar ständigt göra/säga fel saker. Det enda med mig själv som jag är stolt över är att jag faktiskt vågar tro på mig själv, att jag är den jag är och hellre tar en osäker chans än lever resten av livet med frågan hur det kunde blivit.
Och mitt liv har aldrig varit enkelt, jag har fått kämpa så otroligt hårt för att komma dit jag är idag. Tidigare bestod hela mitt liv av lögner, svek, tårar. Självskadebeteende, alkohol och cigaretter var under perioder min räddning, det var mitt eget patetiska sätt att fly från smärtan om så bara för en liten stund. Hade det inte varit för dom underbara personer i min omgivning så hade jag inte ens funnits kvar idag, jag är dom evigt tacksam för alla gånger dom fått mig på benen, för alla gånger dom fått upp mina ögon för allt bra som funnits som jag bara inte kunnat se.
Jag skriver ofta av mig i bloggen, om både allt bra och dåligt. Jag skriver inte för att göra er avensjuka eller för att få er att känna er sämre, utan tvärtom;
Jag berättar min historia för jag vet att ni är så himla många andra där ute som mår precis lika dåligt som jag gjort, och jag vill få er förstå att ni är starka. När man mår sådär uselt så förlorar man tron på sig själv, och till slut förlorar man i stort sett hela sig själv. Det dåliga tar upp all tankekraft och all energi, och efter ett tag är man helt blind för allt det som är underbart i livet. Men precis som jag så kan ni ta er ur det, bara ni vågar kämpa. Att vända livet från botten till toppen är inget som händer på ett ögonblick, det tar tid, för mig tog det cirka 12 långa år. Vissa stunder faller jag tillbaka, och jag är beredd på att min sjukdom periodvis kan dra mig ner i depressioner och jag kommer säkert vilja försvinna. Men jag har alltid detta i huvudet;
"Att gråta och må dåligt är inte svaghet. Att vara på botten men ändå fortsätta kämpa för att må bra igen, det är en styrka. Alla har den styrkan inom sig, det gäller bara att våga använda den."
Happyfeeling-bild
Izabelle-Hannes-Olivia-Gustav
Kommentarer
Trackback
