det känns så jävla..sjukt
under dom här veckorna har jag blundat för verkligheten,
inte velat se sanningen rakt i ögonen.
jag antar att det var chocken som höll mina tårar tillbaka,
men idag försvinner du på riktigt, och tusentals tårar kommer fällas för dig,
så nu måste jag öppna ögonen och inse att är sant,
du kommer inte tillbaka.
jag vet att du har haft det så svårt, så detta var väl en befrielse,
nu vi får försöka vara lyckliga för din skull.
det kommer vara jobbigt ett tag, men jag ska klara det.
jag vet att om det finns en himmel, så är det där du är nu,
och du ser på oss därifrån.
man vet egentligen vad man har, förens det är borta.
men man är inte död så länge man är ihågkommen,
och jag kommer minnas dig föralltid, det lovar jag.
när min dag är kommen, då ses vi igen,
och då ska du få höra hur mycket jag har saknat dig.

vila i frid !