jag har hatat julen sen jag var runt nio år.
alla tomtar,granar, julpynt och sånger
lukten av jul när man kommer hem..
jag klarar det helt enkelt inte.

det var så sjukt länge sen du försvann,
och jag minns det året så väl.
chockad i en månad, sen kom tårarna.
när julen kom var jag helt borta, jag var så glad,
du skulle ju komma precis som vanligt.
jag köpte present till dig, och skrev ett litet julkort till.
men när julafton kom, och julklappen låg under granen..
alla öppnade sina paket och var så glada, men inte jag
jag väntade hela tiden på att det skulle ringa på dörren,
och få se dig komma in och säga god jul.
men du kom aldrig.

när det började bli sent, blev jag orolig
så jag frågade mamma när du skulle komma
hon var tyst en stund, sen kom det..
"men lilla gumman, han är ju död. det var ett halvår sen. lilla hjärtat har du glömt bort det?"
ja, jag hade glömt det.

jag hade intalat mig själv att du faktiskt skulle komma.
den fruktansvärda blandningen av besvikelse,chock, sorg och ilska glömmer jag aldrig
besviken på att du inte skulle komma och öppna din fina julklapp
chock eftersom jag trots allt inte var beredd på det
sorg eftersom du var borta
och ilskan mot mig själv, för att ha lurat mig själv så otroligt

efter det har julen bara påmint mig om känslan,
och om det faktum att du aldrig mer kommer tillbaka till mig.
varje november startar det,
och det är inte över förens januari/februari.
julen är en plåga jag aldrig kommer ifrån.
jag kan inte rymma från varken den eller alla minnen.

god jul bästa vän
jag älskar & saknar dig