Jag borde sova, är halvsjuk och jag behöver vila upp mig inför helgen. Men mitt hjärta slutar inte slå i hyper.
Vet inte vad det är som håller mig vaken, jag har ju äntligen lyckats ordna ut det mesta. Såklart det finns kvar vissa saker jag skulle vilja ha annorlunda, fler personer jag önskar jag kunde hjälpa och fler problem jag inte kan hitta lösningen på. Klumpen i bröstet vägrar försvinna, den envisas med att växa och pressa tårar ur mig. Jag försöker tänka på allt bra som jag är så otroligt lycklig för, men på något sätt har jag för stunden tappat styrkan att hålla dåliga tankar borta. Just nu känner jag inte igen mig själv, och rädslan att falla tillbaka får hela kroppen att skaka. Lovade mig själv att aldrig förlora allting igen, så jag tänker hålla fast vid det. Men det är svårt i stunder som denna, när det känns som jag är ensammast i världen. Jag vet att jag har det bra, att mitt liv är underbart och mina närmaste är dom finaste personer som går att finna. Ändå är det en röst i huvudet som hela tiden säger att jag kommer förlora, att jag är för svag, att jag snart är tillbaka där jag började. Jag försöker tänka på att det är min sjukdom som får dåliga tankar att krypa fram, men det är svårt att ligga ensam och kämpa mot sig själv. Fan vad jag hatar att tvingas somna ensam, jag hoppas Felix blir frisk snart så jag kan få somna i hans armar, lyckligast på jorden. Behöver röka nu, hörs.

I don't mind...
I don't care...
As long as you're here

Go ahead tell me you'll leave again
You'll just come back running
Holding your scarred heart in hand
It's all the same
And I'll take you for who you are
If you take me for everything
Do it all over again
It's always the same