alla ska handla julklappar och ge varandra, alla ska pynta hela huset, vara glada och så vidare.

men jag vill inte ha en ful gran i huset och hänga massa saker i, vill inte ha ljusstakar eller stjärnor i fönstren, vill inte samla släkten och sen tjocka oss med äcklig mat, vill inte baka pepparkakor eller ha små tomtar överallt, och jag vill förhelvete inte ha några jävla julklappar.
jag hatar julen, det är den värsta tiden på året. varje år ber jag om att få slippa,
att dom inte ska göra om hela huset till något jävla myshus för tomtar.
men varje år, några veckor före jul, så kommer jag hem och hela huset är sönderpytat med julskit. den dagen låser jag alltid in mig, sjunker ner på golvet och bryter ihop. kan sitta där ett dygn om inte mer.

när jag var liten var julen det bästa som fanns, för då var alla med. allting var så in i helvetes jävla fittigt underbart. nu finns du inte, men varje jul kan jag ändå inte låta bli att hoppas på att du ska komma. att du ska sätta dig i fotöljen som vanligt, smutta på ditt whiskeyglas & att det ska stå "god jul izabelle önskar morfar" på några julklappar. och jag blir lika krossad varje gång du inte kommer. ingenting är sig likt utan min bästa vän, och varje andetag utan dig vid min sida är tungt att ta. fyfan vad det är tomt utan dig.