allting går upp & ner hela tiden,
ena stunden vet jag exakt skillnad på rätt & fel,
andra stunden gör jag allt fel.
förstår mig inte på mig själv just nu.
i alla försök att hålla mig på benen, har jag fuckat allt annat.
är så jävla rädd att falla tillbaka, är så rädd för att må dåligt igen
för jag vet vad jag själv är kapabel till när paniken kommer.
ändå verkar jag vissa stunder göra allt för att förstöra mitt eget liv.
något som känns så jävla bra för stunden,
förstör bara i längden.
tänker inte be om ursäkt, för det finns inga tillräckliga ursäkter för något jag gjort,
det finns bara sanningar & lögner, och jag är ärlig hur dåligt jag än betett mig.
jag kan säga att jag ångrar dom dåliga val jag gjort iallafall.


..fan vad jag saknar dig, du hade alltid alla svaren på allt
och även om jag skrek åt dig att du var dum i huvudet osv när jag var arg&ledsen,
så lyssnade du och hjälpte mig.
jag ringde dig när saker hände, när jag var ledsen tröstade du mig,
och när jag var glad så skrattade du med mig.
när dom ringde och sa att du gett upp.. jag har aldrig känt mig så krossad.
med dig var jag lycklig, jag tog varje chans att få vara med dig,
sitta i ditt knä, leka med dig, bara prata.
jag skulle offra precis allting, för bara en sista minut med dig,
bara en sista minut av lycka.
igår vad det din födelsedag, så grattis.
6 år utan dig. "tiden läker alla sår", nej, inte det minsta sant.
smärtan har bara växt sig större med åren, vissa stunder är jag så
tom och ensam att jag inte vill stanna här.
men jag ler & kämpar på, för din skull, för jag lovade dig.
hoppas du har det bra vart du än är, jag tänker på dig hela tiden.
du väntar väl på mig, som du lovade?
jag älskar dig, bästa vän.