pappa skrattade åt mig hos doktorn, inte elakt alltså men han tyckte det var komiskt att när jag var typ 9år och tog massa prover, då satt jag bara helt lugn, sköterskorna var mer hysteriska än mig då. nu är jag 15 och håller andan tills jag nästan svimmar för det gör så förbannat ont.

fast skillnaden då var att jag var typ inte rädd för nånting, speciellt inte lite smärta, skrattade såfort jag ramla och slog mig även om jag slog upp något. och då fick jag ta proverna i armarna, nu måste jag ta i handlederna.
jävlar så ont det gör. jag behöver en kram.