jag är så jävla trött på det här nu,
snälla bara dra åt helvete eller något
i don't give a fuck anymore.
hela mitt liv har gått ut på att försöka fånga din uppmärksamhet,
försöka få dig att se mig, älska mig, bry dig
men det har alltid varit förgäves.
efter tolv år ska du försöka "bry dig om mig", så jävla falskt.
ska jag behöva bli deprimerad flera gånger om, bli sjuk,
ska lärare, mamma, läkare & psykologer behöva tvinga dig gång på gång att ta kontakt med mig,
för att du ska förstå att jag saknar dig?
ärligt talat, efter att ha försökt i tolv år, så har jag tröttnat, gett upp
dina lögner är inte mer sanning nu än förut,
så ge mig en enda anledning till att tro dig.
jag har alltid trott att jag behöver dig, men kanske gör jag inte det?
du är inte längre samma person som när vi bodde i samma hus.
jag har försökt så hårt att duga för dig,
men när jag insåg att det är omöjligt,
så rasade allting samman på en sekund.

jag älskar den du en gång var, inte den du blivit
du har förändrats så mycket, och i all förändring har du glömt att älska mig
i ditt nya liv har jag aldrig fått en plats, bara blivit utstött
jag vill så gärna se i dina ögon, och se den verkliga du titta tillbaka på mig
för jag saknar min pappa.