kom hem sent inatt, eller man kanske säger imorse? helt död var jag.
smsade jennie annie agnes, ringde bebbi.
somnade utan svårigheter vill jag lova.

upp runt elva imorse, skynda och göra sig iårning,
så kom jesper, frida, oliver & deras mormor och hämtade mig.
vi åkte till A6 i jönköping, där johan mötte upp och så åkte jesper med han.

kan säga att jag tror aldrig en nästan fullpackad bil varit så tom,
som när vi svängde ut från parkeringen utan älskade plutten.
smärtan går inte jämföra, hela dagen har det tryckt på insidan, ända från tårna och upp i öronen,
det bara dunkar. så jävla fucking tom har jag aldrig känt mig.
men det kommer nog bli bra, hoppas jag.
det kommer ta tid, lång och smärtsam tid, att förstå vad som egentligen hände idag,
att förstå att jag bara kommer få se dedär underbara ansiktet jag älskar varannan helg,
bara få hålla om mitt fina hjärta några dagar varannan vecka..
dom säger "han är bara fyra timmar bort" , men det skulle lika gärna kunna varit andra sidan jorden,
för det är så det känns.
det gör ont när jag tänker på det, tårarna svider som rakblad mot mitt ansikte.
men är detta det bästa för dig, om detta är vad som krävs för att få se dig lycklig,
så är jag mer än villig att riskera min egen lycka för det.
alla tårar vi delat, tröstat varandra. alla skratt tillsammans, åh.
jag är inte ensam om att sakna dig, att gråta. det vet jag.
men hur ont det än gör så klarar jag det, för jag älskar dig jesper alexander garstedt.