jag är så jävla trött på det här nu.
vill kunna hålla det kvar,
inte att det ska gå rakt igenom,
eller upp lika snabbt som ner.
trodde aldrig att det skulle bli såhär allvarligt,
tänkte bara att alla som tjatade var jävliga mot mig.
ibland tänker jag så fortfarande,
men oftast inte.
jag skäms så mycket över att ha låtit det gå så långt.
vill inte ha ont hela tiden, vara trött oavsett hur länge jag sovit.
orkar inte känna mig tråkig när jag inte orkar någonting,
och vill inte tvingas ta massa prover och bli påtvingad psykisk hjälp.
jag vill att allt ska vara som förut.
visst var jag missnöjd med min kropp och allt,
(och är fortfarande..)
men har aldrig mått sämre än nu.
alla tjatar att jag måste skärpa mig
till en början struntade jag i dom allihop,
sa att inte fan höll jag på att bli sjuk?
och äsch vad ni överdriver, jag mår skitbra.
lögner, lögner och ännu fler jävla lögner.
vem var det jag ville lura,
dom eller mig själv?
varje gång någon tjatar på mig nu,
så visst säger jag emot,
men det är för jag skäms.
dom har rätt, har haft det hela tiden.
och jag vill bara vara sådär pigg som innan!
ger fan i om jag går upp igen,
bara jag slipper vara trött och tråkig jämt.
jag saknar mig själv.

förlåt att jag aldrig lyssnar på erat tjat,
och förlåt att jag troligtvis kmr fortsätta säga emot.




alla tjejer, jag måste få säga en sak;
om ni känner att ni är fula, feta, äckliga
så är det bara en idiotisk känsla ni har för stunden.
kanske har ni någon gång blivit kallade för fula,
av någon bitch ni knappt känner.
men tänk på allt era vänner säger, dom som känner er bäst
att ni är fina, vackra, underbara
och perfekta precis som ni är
- för det är dom som säger sanningen.
sluta inte att äta, börja inte röka eller dricka
för det får er varken friskare eller snyggare
det förstör bara erat psyke till grunden,
och i längden även erat utseende.
ni vill inte bli sjuka, eller hur?
så ryck upp er förfan!
ni behöver inte må dåligt
för att bli accepterade.

♥