Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Nuvarande förhållande
Dag 19 – Detta ångrar jag

Mitt favoritminne
Det är helt omöjligt för mig att välja ett enda minne, jag älskar hela mitt liv, om man nu får låta så "everything-is-just-perfect" som tonåring? Eller screw you jag får låta hur jag vill, för jag älskar mitt liv. Allt bra och allt dåligt. Låter idiotiskt jag vet, men det dåliga har ju tagit mig hit jag är idag eller hur?
Mer än nöjd med mitt liv hittills. Men jag måste skriva ner ett minne dom flesta vet, den händelse som verkligen gjort mitt liv till någonting att älska och som varje kväll får mig att faktiskt vilja vakna morgonen därpå;
» Första gången jag träffade Jennie Charlotte Åkerström. Min lillasyster, bästa vän, mitt hjärta och min själ. -"The best part of me, is you"

izabelle&jennie, lite genom tiderna..haha! ;)


Nuvarande förhållande
(mycket text här)
Det mesta vet ni väl efter "Dag 02 - Min första kärlek", men haha skitsamma då.
Är tillsammans med Felix, och att träffa honom var utan tvekan det bästa som kunde hänt.
Men ni vet ju redan att jag älskar han och allt det där, så berättar istället om hur vi blev tillsammans.

Vi hade ju träffats några gånger i somras lite random, men inte så att vi kände varandra direkt, utan vi visste väl mer eller mindre vem den andra var ungefär.
I början på november var jag & en (då) väldigt nära vän osams med hans bror, Alexander, och som den envisa snorunge jag faktiskt är så gick jag & två vänner dit. Jag gick in och mina kära vänner fick panik och stängde dörren bakom mig, så jag som aldrig varit där hemma förut fick stå där ensam och snacka med folket där haha, skämdes så jag ville dö. Självklart kommer Felix upp från källaren i bara kalsonger, tror nog båda fick en ganska ordentlig chock där haha! Hälsade lite snabbt på den galet fina killen och ville sedan dö ännu lite till. Gick ner till Alexander och pratade & blev sams med han, så blev att både jag och mina kompisar stannade där en stund, och under kvällen kom väl Felix in också.

Efter det började han skriva till mig på facebook och vi pratade sen lite på msn. Vi började snacka om att vara desperat och kom sedan in på kärlek, och det han skrev fick mig helt allvarligt att sitta och gapa som en jävla fisk. Vi pratade alltså inte om kärlek oss emellan eftersom vi knappt kände varandra, men kärlek i ren allmänhet. Jag minns att någon av mina vänner såg vad vi skrivit och reagerade som jag, och jag sa "det är sjukt, så fin. Skaffar jag någonsin en pojkvän igen så ska han vara exakt sådär."

Inte så långt efter vi haft det långa snacket över msn, bestämde vi att vi skulle ses. Eftersom jag är duktig på att bestämma långt i förväg med ändå ville träffa han fort, så gick jag & Jennie och mötte han på preem. Han var lite gulligt halvblyg, medan jag är extremt översocial och pratar på om allt och inget -och har jag inget att säga så nynnar jag, visslar eller hittar på konstiga ljud haha!
Vi gick hem till han och trängde ihop oss för att kolla på Sagan om ringen (trots att vi alla tre klagade över hur mycket vi hatade den filmen). Jag & Felix snackade om att bitas, "ondaste ställen är tungan, det gör skitont" sa jag. Så frågade han självklart om han fick bita mig i tungan, men när han väl skulle bita så blev det ju inte riktigt så haha.

Efter det snackade vi mer och träffades mer, och jag som alltid sagt att "kärlek vid första ögonkastet" är omöjligt tvingades ju då inse att jag hade fel, eftersom jag motvilligt började tycka mer och mer om han för varje sekund han var nära mig. När jag säger motvilligt så menar jag det så försök inte rätta mig, jag ville inte bli kär för att jag blivit smått sårad x-antal gånger bara under det året av killar som visade sig vara ytliga idioter som bara var ute efter att knulla och när jag inte gav dom det dom ville så var det byebye.

Men allteftersom började jag lita på Felix trots alla tidigare killar. Hände lite skit som gjorde att jag skrev till Felix att jag aldrig någonsin ville se han igen, men mötte han ändå dagen därpå och snackade. Väldigt mycket bråk blev det eftersom jag inte tål när folk inte behandlar mig med respekt. Men allting löste sig, enligt mig är alla värda en andra chans. Och jag var ju dessutom redan kär i den där underbara killen, så lika bra att försöka.

Efter vi hållit på ett par veckor så kände jag att helvete, jag älskar pojken. Han fick mig glad hela tiden, fanns bara han i mitt huvud, hela kroppen pirrade bara jag hörde hans namn.. jag hade blivit kär. Den 2december2010 blev vi tillsammans och jag ler fortfarande varje gång jag tänker på det, för det där jäkla pirret och värmen och bara allting som bubbla i kroppen fick hela mitt ansikte att lysa av glädje.
Han är den finaste kille jag någonsin träffat, han är speciell på så sjukt många olika sätt vilket gör att jag verkligen älskar precis allting med han. Han har en grymt fint yttre, men hans personlighet går inte jämnföra med någon annan i hela världen. I mina ögon är han perfekt.
Man ska aldrig säga föralltid, så jag får väl helt enkelt säga att jag hoppas att jag aldrig behöver vara utan han.




Da
g 19 – Detta ångrar jag

Jag brukar aldrig ångra någonting eftersom mina brister och fel gjort mig till den jag är idag. När jag var yngre ångrade jag att jag inte tvingade mamma låta mig följa med till sjukhuset där morfar låg, men inte längre. Däremot finns det faktiskt en sak jag verkligen ångrar, som alltid kommer finnas i mitt huvud oavsett vad som händer;
När jag svek Agnes. Visst vi snackade och vi är (som tur är!) vänner igen, men vare sig hon förlåtit mig eller inte så kommer jag aldrig förlåta mig själv. Så ensam som jag kände mig utan henne..det var den värsta ensamheten jag varit med om, usch var helt tom. Jag behandlade henne inte som hon förtjänar att bli behandlad, jag svek en av dom bästa jag hade. Jag sårade henne det vet jag, och det är något som kommer sitta i hela livet.


ett års gammal bild


Kommentarer
Postat av: AGNES

Bästa vänner eller inte. Klart att de alltid kommer märkas att det är något som saknas. Men den tiden vi hade tillsammans var ju allt annat än lugn/tråkig, shit vet inget jag har levt mitt liv så mycket som jag fick leva det med dig. Från botten till toppen fick du mig varje gång du fanns hos mig. Men vi är ju fortfarande vänner o det är ju huvudsaken?

Du ska veta att jag inte ångrar en minut av mitt liv med dig, du har helt klart gjort mig till den jag är. Och utan dig så skulle jag säkert inte ha modet till att stå upp för mig själv idag♥ så tack

2011-01-16 @ 21:18:42
URL: http://agnescesilia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0